Jag vet inte hur man ska vara i ett förhållande

Om din partner alltid ska påpeka hur glåmig din hy är, se ner på ditt jobb eller håna dig på något annat sätt, hur litet det än kan vara, är det dags att stanna upp. Även om det är små saker kan beteendet i längden påverka ditt självförtroende negativt och får dig att känna att du inte duger. Det behöver inte bero på att han inte vill ha ett förhållande med just dig, utan antagligen känner han bara inte för att ha ett förhållande över huvud taget. Jag förstår honom. Okej ja jag förstår också det. Förhållanden kan vara komplicerade så det är kanske bättre så som det är nu för tillfället.. Så fint. Det är precis så jag vill också; jag vill vara ett team med min partner. Men efter två år ihop så är jag och min pojkvän nere i vår första dipp nu och det är svårt att handskas med när han säger att jag inte gjort nåt fel, för då vet jag inte hur jag ska fixa det heller. Men hur vet man om man lever med någon som inte älskar dig precis lika villkorslöst som du älskar den — och när är det dags att ge upp? Meningen “jag är inte redo för ett förhållande” eller “jag är ingen förhållandeperson” är något som de flesta någon gång fått sagt till sig..eller sagt till någon annan. Men jag ämnar inte att fråga dig när du vet att förhållandet är över, utan snarare beskriva några av känslorna vi vanligtvis upplever när förhållandet är över. Hur tråkigt det än må verka så stannar många av oss för länge i förhållanden, trots att vi vet att gnistan är borta och att allt som är kvar är askan från en ... En relation är en vacker sak, men det är inte alltid lätt att vara eniga. Här är 20 tecken på att ditt förhållande är illa ute – och hur du kan fixa problemen. Om han eller hon ger dig beslutsamhet, vishet och drömmar ska du inte tveka; detta förhållande är värt mödan och du måste kämpa för det. Men om du känner dig tom och vet att din partner inte får dig att le, utan snarare gråta, och du lever dina dagar i sorg, bör du agera. Du förtjänar att vara lycklig. Vilken bra och ärlig fråga om hur man behåller attraktionen i ett förhållande. Jag tror att många går runt och känner likadant utan att egentligen våga prata om det. Man ”ska” ju liksom vara attraherad av sin partner och är man inte det så ”ska” man lämna dem. Det är så lätt att se det svart och vitt, perfekt eller inte alls. Detta sker inte av en tillfällighet; det är ett tecken på att vi ännu inte vet hur ett hälsosamt förhållande ska se ut. Vad utgör ett hälsosamt förhållande? Ofta väljer vi att vara med människor som, snarare än att göra oss lyckliga , fyller oss med bitterhet och missnöje. Jag tycker inte man ska behöva 'kämpa'. Kämpa betyder ju att inte båda är med på banan, att du kämpar för/mot honom, inte med honom. Ett förhållande tycker jag ska vara 'självklart', inte en kamp där man kämpar. Tycker därmed att du själv svarat på din fråga, det verkar som om kampen är över, du kämpar ensam.

Legal fråga - kvinnomisshandel, olaga hot etc.

2020.03.31 16:34 Kastebortkontot Legal fråga - kvinnomisshandel, olaga hot etc.

Hej sweddit!
Det har uppstått en situation, där min lillasyster (Anna) och hennes pojkvän (Erik) med syster (Elsa) och hennes pojkvän (Anders) är inblandade.
De fyra är rätt jämngamla, mellan 25-32, och har umgåtts en hel del som par, då de mestadels har varandra vad gäller nära vänner.
Anders är yngst, och ska ibland vara lite av en tuffing, något min syster tyckt är löjligt, men han är schysst i övrigt, så.
För några veckor sedan fick min syster på vägar höra att Anders pratat illa om henne och hennes situation som sjukskriven. "- Är hon verkligen så dålig att hon inte kan jobba, spelar hon bara?" osv.
Min syster tog självklart illa upp, och hade även börjat tröttna mer och mer på den attityden han alltmer börjat annamma, så hon kände att i nuläget skulle det inte vara en förlust att ta en paus från detta, hon nämnde även detta för Anders, som försvarade sig, och det blev givet dålig stämning.
Några veckor gick, och min syster och Erik fick höra att Elsa och Anders skulle köpa hus, och hade varit på banken och fått lån beviljat. I samma veva som detta, kom det hursom fram att Anders slagit Elsa. Mer än en gång, men inte konstant och som en vana, som jag förstått det.
Självklart ska ju Elsa lämna honom, men utan honom får hon inte låneansökan beviljad. Och man har ju även hört hur svårt det kan vara att ta sig ur ett sådant förhållande...
Erik går därför med på att vara borgenär åt sin syster, så att hon ska kunna få bolånet, och köpa huset själv (kanske inte största prio, men detta är läget). Hon är i nuläget arg på Erik för att han är arg på Anders. Anders gillar ju såklart inte det, då han är kontrollerande, och inte vill låta henne göra detta utan honom. Erik och Anders är fortfarande vänner-ish. Dålig stämning, men de har känt varandra så länge.
Min syster och Erik åker dit ändå för att göra iordning papperena, men de kommer ingen vart, Anders vägrar. Erik och Anna åker då hem igen, och Erik åker sen själv tillbaka, och ber återigen Anders skriva över lånet på Elsa. Det slutar med att Erik såklart tröttnar, och han brottar då ner Anders på golvet. Jag har senare fått höra att Erik tagit strypgrepp på Anders. Då jag känner Erik, your average programmerare/dota-nörd, skedde det förmodligen inte av raseri, utan snarare för att han insåg att ord inte lönar sig, Anders tycks bara förstå fysiska förhandlingar.
Jag vet inte hur jag själv skulle handlat, men Erik är väldigt lugnt lagd. Jag hade inte väntat ett par veckor innan jag konfronterat min vän om varför han slår min syster.
Till slut skriver Anders på papperena, och Elsa står nu ensam på lånet.
I dagarna fick Anders brev från Polisen. Han har nu anmält Erik för olaga hot.
Det jag vill veta är, vad har Anders att komma med här? Kan Erik hamna dåligt till pga detta? Jag menar, han värnar om sin systers välmående.
Är Anders skyldig till annat än misshandeln här? Har han all rätt att vägra Elsa ta över lånet?
submitted by Kastebortkontot to sweden [link] [comments]


2020.03.01 18:46 AlfonsNoBerg Frågor om Civ.ing Teknisk fysik

Hej Sweddit,
Jag har ett par frågor om det fysikprogrammet ,i synnerhet på KTH, som jag gärna skulle vilja ha svar på. Tänker mig att det kan finnas en del här som har läst det eller i alla fall kan hjälpa mig.
Hur är eleverna på F? Min tanke är att det rimligtvis borde vara Sveriges "matte-elit" som söker sig dit och att F på KTH därför bör ha de som är på gränsen till besatta av matte och fysik. Den typen av människor som kanske deltog i matteolympiaden eller läste flervarren på egen hand för skojs skull. Denna beskrivning passar inte alls in på mig och även om jag verkligen gillar matte och fysik så får detta mig att tvivla på mig själv. Jag vet att jag har vad som krävs för att klara utbildningen men om jag ska vara ärlig är jag inte jättetaggad på att plugga 5 år på programmet om det här är nivån av intresse man behöver. Hur ser det egentligen ut? Är min fördom helt fel eller är det så det faktiskt är?
Är fysik verkligen värt det (i förhållande till indek)? Den andra utbildningen jag funderar på är industriell ekonomi, då också på KTH. Anledningen till att jag funderar på I är att det fortfarande är en ingenjörsutbildning med en del matte men inte lika teoretiskt lagd. Dessutom antar jag att jag skulle få bättre resultat på I förutsatt att jag lägger ner samma tid. Jag vet att mitt val borde vara baserat på vad jag tycker om mest men där är jag kluven. Hur mycket lättare skulle ni säga att indek är? Väger bra betyg på I tyngre än "vanliga" betyg på F ute i arbetslivet?
Skulle verkligen uppskatta att få er insikt då jag inte har någon vidare koll och officiella resurser (KTHs hemsida m.m) inte kan svara på den här typen av frågor :)
submitted by AlfonsNoBerg to sweden [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2018.06.27 22:38 fREDlig- Faluns gatunamn

Faluns gatunamn

"Då står int nu så täll, som för i väla vuri, vågamla Kopparberg, då gamla ä förfuri." - Visa på falumål från 1700-talets andra hälft.
Nedan följer en lista på många av de äldre gatorna i staden med en beskrivning av namnets uppkomst. Uppgifterna är till största del hämtade häfte från 1914.
Är du intresserad av fler gatunamn rekommenderar jag ”Gatunamn och kvartersnamn i Falu innerstad” av Elisabet Hemström (1991) samt kompletterad med flera namn (2015).
Falugatan: Faluns äldsta gatunamn dokumenterat i skrift 1416. Ledde in i Falun, från Svärdsjö. (övergår lämpligt nog till Svärdsjögatan) Alternativt syftar till den slätt som är på ömse sidor om åns nedre del. D.v.s. faluna eller falun. Den skulle då alltså istället kallas östra Falugatan.
Svärdsjögatan: Vägen ledde in till Falun från Svärdsjö.
Gruvgatan: Tämligen självförklarande. Leder upp till gruvan.
Mormorsgatan: Gamla mormor är smeknamnet på gruvan, det s.k. Stora Kopparberget.
Kung Magnigatan: Uppkallat efter Kung Magnus Eriksson som 1347 utfärdade de äldsta kända privilegierna för "mästermännen vid Kopparberget".
Kristinegatan: Uppkallad efter Drottning Kristina som bekräftade Faluns stadsprivilegier 1646 när hon blev myndig och (de var egentligen tilldelade 1641 av hennes förmyndarregering) och lät påbörja bygget av Kristine Kyrka 1642 (invigdes ofärdig 1655 och slutfördes 1660)
"Gud låte sådan rök aldrig tryta!" - Drottning Kristina om den svavelrök som dränkte staden under århundraden, lyckligt ovetandes om de lungsjukdomarna den medförde.
Kung Gustafs torg: Jag tar med detta då det snarare är två gator än ett torg. Uppkallat efter Gustav II Adolf - Drottnings Kristinas far, som gjorde många besök i Falun och yttrade de kända citaten: "Den kung är ingenting värd som inte ser själv om sin skattkammare." - 1620 då kungen gick ner i gruvan två dagar på raken trots varningar om ras.
"Var finns en potentat som har ett palats sådant som detta." - Samma år när kungen väl nere i gruvan beundrade kopparmalmen som gänste i väggarna.
Bergslagsgränd: Bergslaget- dåtidens variant av aktiebolag, senare kallad Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, som fram till 1998 när antagligen var världens äldsta aktiva aktiebolag.
Bergsskolegränd: Uppkallat efter huvudsätet för den teoretiska gruvutbildningen, som låg här fram tills 1869 då Bergsskolan förflyttades till STockholm och förenades med Tekniska Högskolan. Skolan var inrymd i världsberömde mineralogen och kemisten Johan Gottlieb Gahns forna hem. På platsen återfinns nu istället hotell Bergmästaren. F.ö. ska enligt vissa uppgifter Johan Gottlieb Gahn ha startat världens första kommersiella tillverkning av mineralvatten/kolsyrat vatten som han senare flyttade till Stockholm. Detta är dock något omstritt.
Magasinsgatan: Uppkallat efter det forna kronomagasinet, numera bostadshus på Åsgatan 53A. Här lämnade bönderna från dalasocknarna sin skatt, mestadels spannmål.
Norra Mariegatan: Den norresta gatan som leder till Stora Kopparbergs Kyrka, eller tidigare Maria Kyrka/Marie Kyrka. Faluns ursprungliga kyrka från 1400-talet med eventuella rester från 1200/1300-talet.
Södra Mariegatan: Parallellgata till Norra Mariegatan. Se ovan.
Trotzgatan: Bergsmannen/köpmannen/kanonfabrikören Anton Trotzig var ägare och boende på Trotzgården/Trotsgården som brann 1675. Det ska ha varit den ståtligaste av Bergsmansgårdar. Den ersattes med Westlingska gården som var omdebatterad på 60-talet om den skulle bevaras eller rivas. Det löste sig självt genom att den brann 1970. Den låg på nuvarande Östra Skolans tomt.
För övrigt skänkte Anton Trotzig både Predikstolen och Altaruppsatsen till Kristine Kyrka.
Mäster Pers Gränd: Magister PetrusJonæ Helsingius, kyrkoherde i Falun 1640. Det var under hans tid Kristine Kyrka kom till stånd och drottning Kristina besökte honom många gånger. Hon ska ha uppskattat hans sällskap och hans drastiska, men oförargliga skämtsamma sätt. Som exempel kan nämnas att när han blev utnämnd till kyrkoherde och tillfrågad av en släkting var ska flytta ska han ha svarat "Där som eld och svafvel brinna både natt och dag." med en uppbar dubbeltydning.
Polhemsvägen: KristoffeChristopher Polhem, den store uppfinnaren som år 1690 blev bergmekanikus och 1700 kostmästare vid Stora Kopparberget. Han har haft stor påverkan på gruvbrytningen och framställningen vid gruvan genom flera banbrytande uppfinningar. Stjärnsunds uret tillverkas fortfarande i hans fabrik i Stjärnsund där han senare skulle avsluta sin karriär.
Linnévägen: Carl Nilsson Linné / Carolus Linnæus adlad Carl von Linné. Sveriges mest kände vetenskapsman. Har bl.a. bidragit något enormt till att klassificera och namnge djur och växtarter. Kom till Falun första gången 1733 för att fira jul med sin studiekamrat, blev genast fascinerad av denna unika ort och tillskrivs flera citat om Falun:
  • "Intet är faseligare än Fahlund.
  • "Dalarnas sirener hafva emot förmodan lockat mig förglömma både vänner, omsorg,eftertanke, förtret, hem, studier och tiden; jag kan icke få öppna öronen för deras sång; de sjunga att bekymmer kommer tids nog; ändock jag ej så skyndar. Jag har här mått extraordinairt väl
  • "Hur snart war icke här att gå felt ett steg, neder i de underliggande oändliga hohl, hur snart kunne icke en liten sten nedfalla på dit hufwud, hur snart kunne icke en svimning komma öfver en, då man gungade på de swiktande stegar, som 2 à 3 woro fästade i hwarandra. Men huru swårt och faseligt det är, fattas aldrig arbetare, utan menniskorna söka med fors och största ifwer få arbete här, på dett dett kiära brödet må winnas och få doch ej mehr än omtalat är.” -
Hans kända verk Iter Dalacarlicum - Linnés Dalaresa - startar och slutar i Falun och är daterad 1734 Aug 25, Fahlu Kongsgård.
Här träffade han sin senare hustru Sara Elisabeth "Sara Lisa" Moræa, dotter till bergsläkaren Johan Moraeus. De gifte sig sedan i Svedens Bergsmansgård numera oftast benämnd Linnés Bröllopsstuga. Detta geni och grundare av Kungliga Vetenskapsakademin har hade ett starkt band till Falun med fler kopplingar än ovannämnda.
Engelbrektsgatan" Precis som det tvistas om varifrån denna mytomspunne frihetskämpe, Engelbrekts Engelbrektsson, härstammar ifrån vill många lokalhistoriker tillskriva hans berättelse till just deras bygd. Falun är inget undantag. Vissa påstår att det var just ifrån Stora Kopparberget som hans frihetskrig startade för att slåss mot Erik av Pommern genom att inta danska fogdeborgar. Med lite vilja skulle det kunna finnas en viss logik i det. Att resa Bergsmän och bönder från Dalarna till ett uppror hade även på 1400-talet rimligtvis kunnat vara ifrån Stora Kopparberget, men det verkar tyvärr inte finns några helst belägg för detta. Dock startade Engelbrekts andra uppror snarare i Borlänge genom att bränna ner Borganäs, ett fäste på Dalälvens västra strand, mitt för Domnarvsforsen, i Stora Tuna socken i Dalarna. I sann lokalpatriotisk anda kan vi kanske hävda att möjligheten finns att de samlades med modiga bergsmän från Falun och kunde befria sig själva och de kuvade Borlängeborna. Kanske gällde det även för hans första uppror. Tyvärr är det ingen som vet och är idag rena gissningar.
Vasagatan: Falun har ett besvärligt förhållande till våran landsfader. Hans uppror mot Dansken startar med att inta Stora Kopparberg i Slaget om Falun 1521 genom att besegra de danska styrkorna och plundra staden. Gustaf Vasa gjorde mycket för att utveckla gruvdriften och utsåg Borns Hyttegård till Kungsgård. Dalkarlarna hade startat befrielsekriget från Kristian Tyrann och hjälpt Vasa till tronen. Stora skulder till Lübeck innebar nya beskattningar och den nya kungen ett hårt grepp om Dalarna som alltid sett sig som någorlunda självständiga. Detta ledde till tre dalauppror. Det första 1524-1525, det andra dalupproret 1527–1528, och det tredje dalupproret (Klockupproret) 1531–1533. Klockupproret avslutades vid Stora Kopparberget där han kallade till möte under falska premisser, höll strafftal och avrättade vissa upprorsmakare och tog resten till Stockholm där de avrättades vid senare tillfälle. I dessa ingick några av hans tidigare vänner.
Daljunkargatan: Daljunkern var en upprorsmakare som försökte starta det andra dalaupproret. Upprorsmakaren är okänd, men enligt Gustaf Vasas "propagandaminister" Peder Swart var det en "lögnaktig dräng som hette Jöns Hansson". Historikern och författaren Lars-Olof Larsson menar dock att daljunkern egentligen var den 15-årige Nils Stensson Sture, den döde riksföreståndaren Sten Sture den yngres äldste son och sturepartiets potentielle ledare.
Sturegatan: Sturarna - i första hand Sten Sture den Äldre och Sten Sture den Yngre eller deras respektive släkter har mig veterligen ingen särskild koppling till Falun eller Dalarna, men liksom Engelbrekt och Vasa återfinns de i flera gatu-och torgnamn runt om i Sverige.
Hans Järtas väg: Statsman och Dalarnas landshövding 1812-1822. Även författare och utgav tidsskiften Odalmannen.
Berghauptmansgatan: Titel på en av kronans tjänstemän fram tills 1862 som var ordförande i gruvrätten och chef för Bergsregementet. (Falun hade ett eget regemente på 700 man och 100 ryttare för att försvara rikedomarna)
Smälteregränd: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Rostvändaregatan: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Bergmästaregatan: Bergmästare har sedan medeltiden varit en titel på chefen över bergsmän.
Bergsmansgatan: "Yrkesroll - se Wikipedia.
Konstvaktaregatan: Syftar på en yrkesroll. Konstgången vid gruvorna. Konstgången var den stora anläggning med vattenhjul, som drev långa stockar förbundna med varandra samt i slutänden en pumpanläggning för att pumpa ur vatten ur gruvorna.
Stigaregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Styraregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Slaggatan: Slaggen, område med hänvisning till den restprodukt som framstår vid malmbrytning och smältning.
Åsgatan: Syftar på den rullstensås som gatan löper utöver.
Hyttgatan: Syftar till det område där hyttorna till stor del var belägna.
Blindgatan: Ska enligt uppgift vara kallad så då det är den enda av de långa parallellöpande gatorna Slaggatan, Åsgatan, Trotzgatan och Blindgatan som avslutas "blint". D.v.s. slutar in i ett kvarter.
submitted by fREDlig- to falun [link] [comments]


2018.06.26 13:44 hjalpmigreddit Hjälp, jag är olycklig och känner mig fast i en relation.

Jag träffade min flickvän för två år sedan. Detta är mitt första seriösa förhållande. Min flickvän är supermysig, jättesnäll och jag tycker verkligen om att vara med henne. Men jag har aldrig varit så här olycklig hela mitt liv. Det är egentligen två saker som gör mig olycklig. Det första är att jag behöver väldigt väldigt mycket tid för mig själv när jag kan vara ostörd, annars mår jag inte bra. Min flickvän tycker detta är jobbigt och att jag inte spenderar tillräckligt med tid med henne. Ibland kan hon stå och glo på mig jättelänge och jag försöker säga åt henne att jag behöver vara själv, tycker detta är sjukt jobbigt och har försökt förmedla det.    Den andra saken som gör mig så jävla olycklig är att min hälsa har gått rent åt helvete sedan jag träffade henne. Jag har problem med självkontroll, jag kan inte dricka alkohol, då blir jag alltid så full att jag får minnesförluster. Jag kan inte heller ha onyttig mat såsom bakelser och sötsaker hemma, annars äter jag upp allting, på grund av min dåliga självkontroll. Innan jag träffade min flickvän så var detta inget problem, jag undvek situationer med alkohol och jag behövde bara ha viljekraft att inte köpa sötsaker när jag väl var i matbutiken (några minuter i veckan). Nu är det så att min flickvän älskar att baka och att bjuda hem folk (vi bor tillsammans) för att fika. Oftast blir det bakelser och tårtor över. Detta har gjort att jag ätit upp dessa godsaker och jag har gått upp i vikt. När jag träffade min flickvän så var jag i mitt livs bästa hälsa, normalviktig och god kondition/styrka. Nu är jag kraftigt överviktig och orkeslös. En lågpunkt var kanske ett halvår in i relationen när jag insåg hur tjock jag blivit, då mådde jag riktigt dåligt. Jag har pratat med henne om detta men hon vägrar att sluta baka, det är så viktigt för henne.    Jag vet att många säkert tänker att det är väl bara att avsluta relationen. Det är jättesvårt för mig, jag är ganska konflikträdd och vill inte göra någon ledsen eller besviken. Min flickvän har sagt att hon inte skulle kunna leva utan mig och att hon har haft självmordstankar tidigare i livet. Det känns lite som att jag lever under hotet att hon tar livet av sig om jag gör slut. Sedan tycker jag såklart om henne, hon har många bra sidor och jag tycker om närheten och att umgås med henne. Jag saknar det mesta av mitt gamla liv men inte ensamheten. Däremot så var jag hundra procent lyckligare för två år sedan än jag är nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag kan inte fortsätta såhär. Behövde bara ventilera lite och få ner tankarna på papper. Har ni några tankaidéer? Kan man få hjälp av någon psykolog eller liknande för sådana här problem? Känns som min konflikträdsla sätter mycket käppar i hjulen för mig.
submitted by hjalpmigreddit to sweden [link] [comments]


2018.04.26 20:44 Intepiratpartiet Framtida val

Jag tycker politik i alla former och länder saknar bland de två viktigaste saker som finns, objektivitet och progressivitet. Förmågan att se och bedöma något ur sitt objektiva värde och våga vara progressiv när det är rationellt att vara det.
 
Jag tror också att vi missar använda dagens teknik för att bygga det samhälle vi vill ha.
 
Vi kan börja med det område som många har starka åsikter om, av naturliga skäl. Ekonomi.
 
Jag ser det som att den ekonomiska biten i huvudsak består av din privata ekonomi i nutid/framtid och samhällets ekonomiska förutsättningar att effektivt bygga det samhälle vi vill ha.
 
En betydande del av din inkomst, för dig som har jobb, går till skatt. Många kan få en hel del över med t.ex en halverad skatt. Men lägre skatt behöver inte betyda ett sämre samhälle. Ett steg mot det är att använda samma principer och filosofi i vad man än designar i samhället.
 
Vi kan spara en stor del av skatt på flertalet saker. Jag här nämligen varit på tillräckligt många myndigheter för att känna till hur många av de förbrukar betydligt mer pengar än de behöver, i produkter, tjänster och projekt, som de vet sig egentligen inte behöva, för att se till att aldrig minska i storlek eller förlora pengar i lägre kommande budgetar. Detta gäller bland annat Skatteverket, Polismyndigheten och Försäkringskassan. Detta kan kontrolleras och förhindras av en ny tillsynsmyndighet, och kan göras i en övergångsperiod utan att statligt anställda blir av med jobbet eller att effektiviteten försämras på grund av det.
 
En annan stor skattefaktor är legalisering av Cannabis. Jag kommer tillbaka till det. Men detta hör dock enbart till en rationell narkotikapolitik och har inget med skatteintäkter att göra. Men jag nämner den eftersom den ekonomiska aspekten är värd att vara glad över. Holland, ett nästan hälften så stort land, genererar ca 5 miljarder kronor i skatteintäkter från Cannabis. För att inte tala om alla andra ofarliga droger som kan vara aktuell för legalisering.
 
Vi måste också komma ihåg att många människor vill utvecklas och ha mer. Om staten blir en begränsade faktor så kommer många människor protestera och eventuellt avsätta makten. Detta är viktigt att förstå i allt. Bland annat när vi designar regelverk och ekonomiska förutsättningar för modern lyx som t.ex transport.
 
Idag finns det enormt många sätt att transportera sig på. Cykel, bil, tåg, buss etc. Människor vill ha ett bekvämt sätt att transportera sig på, eftersom en stor del av mångas tid består av transportering, för att inte tala om de som har småbarn. Med skatteintäkter så det räcker kan vi sänka skatten och ge folk mer pengar. Med rationell och märkbar subvention av miljövänlig transport kan vi ge människor bekväm och snabb transport när de behöver. Dagens elfordonspremier kan höjas för bil och cykel. I Stockholm kommer många fram snabbt med cykel och andra bekvämt med bil. Cyklar i alla typer och elbilar bör då, rationellt sett, vara betydligt billigare.
 
Vi bör satsa pengar på innovativa idéer och koncept för framtida transport, och skattesubventionera industrings framtagande av nya typer av transport. Det finns idéer kring Skyline liknande banor, fast en small MC-bana för snabb och enkelt transport med ytterst lite avtryck på miljö.
 
Vi måste börja nyttja informationsteknik mot samhällsdata bättre. Vi kan bli en global förebild när det kommer att använda bygga logik av data om människor. Vi kan ha framtidens medborgarportal där människor bidrar med data om sig själv när de anser något vara fel, orättvist etc Med hjälp av informationsteknik som business intelligence/data mining, kan vi fånga upp riskgrupper av alla typer i samhället. Man bör även använda denna data för att presentera statistik och verkligheten om samhället. Då kan vi tillsammans bygga statliga institutioner som förstår människors behov och problem innan vi anpassar lösningar.
 
Nationella institutioner världen över fallerar ofta med problemlösning för att de glömmer bort att förstå, ur ett mänskligt perspektiv vad en individens problem är, innan de försöker anpassa lösningar.
 
Den låga tillgången på bostäder är ganska extrem. I många städer så är det ganska svårt för unga vuxna att flytta hemifrån. Vi måste förändra regler för andrahandsmarknaden helt och göra det enkelt att hyra ut sin bostadsrätt, och igen, ge skattesubventioner åt privatpersoner, om de erbjuder längre kontrakt. Samt skattehöjningar för personer som tar ut högre hyror.
 
Vi bör ge skattesubventioner åt företag, som tack vare att många anställda jobbar på distans, har små kontor i förhållande till sin personalmängd. Detta kan vara ett av sätten att få bort stora koncentrationer av människor på få områden samtidigt som företag tar mindre plats från bostäder.
 
Dagens teknik för distansjobb finns idag. Och gör man detta kommer även en allt större del av Sveriges befolkning som av psykiska/neurotiska skäl inte kan arbeta, kunna komma in i arbetsmarknaden och bidra. Människor på det autistiska spektrumet är en stor del av dessa.
 
Vi kanske gemensamt kan komma överens om att staten ska vara en moralisk guideline. Det är bland annat ett sätt att förtjäna respekt nationellt och globalt. Det kan vara en viktig faktor för att inspirera och argumentera för ett delat ansvar mellan EU-länder.
 
Vi bör förstå att konstiga frustrationer och känslor är naturliga och spontana. Detta är bland annat en bidragande faktor till att mycket av dagens plattformar för politisk debatt är destruktiva(Sociala medier och många andra etablerade kanaler.)
 
Narkotikapolitik. Detta är ganska glasklart för mig. Men här handlar det för många om, till en stor del, inarbetade tankar om att det är "farligt" och "dåligt". Cannabis började förbjudas och kriminaliseras av en rad olika länder i mitten på 1800-talet då det mest förekom bland slavarbetare. USA förbjöd det på 30-talet varpå det spred sig till stora delar världen. 1961 antog FN sin konvention om narkotika. 1962 antog Sverige Narkotikaförordningen.
 
Forskning kring Cannabis visar att det är medicinskt i många fall och inte är farligt. Det kan hjälpa mot många sjukdomar, där framförallt andra cannabinoider än THC, till exempel CBD, är väldigt potent på en rad olika sätt, till exempel anti-inflammatoriskt.
 
För människor med psykiska sjukdomar så kan sjukdomen förvärras eller träda fram tidigare.
 
Men hur jag än vrider och vänder på det, vilka frågor, tanker eller åsikter jag än hör, så förstår jag inte varför man skulle vilja kriminalisera droger.
 
Jag skulle gärna vilja höra fler argument emot detta. Alla den oro jag hört om att människor ska fastna i farliga missbruk, har jag inte funnit vetenskap eller statistik som stöder. Tvärtom, de talar emot detta argument.
 
Det är väldigt omänskligt att försätta med dagens narkotikapolitik. Många känner inte till att människor lider av detta idag. Dagens kriminalisering gömmer vissa problem från att bli synligt för många.
 
Egentligen handlar det enbart om rätten att välja vad man vill så länge det inte skadar någon. Vilket också är grunden till varför man bör legalisera prostitution, och skydda bägge parter.
 
Det finns en överliggande risk att vissa yrkesgrupper börjar försvinna i förmån för automatiserad/mekanisk arbetskraft i framtiden. Då kanske en högre beskattning på automatiserad arbetskraft för att finansiera medborgarlöner är en metod för att lindra de negativa konsekvenserna.
   
Detta är nog inget jag kommer höra under valet 2018. Men det är min förhoppning om vad man bla pratar om i framtida val.
submitted by Intepiratpartiet to svenskpolitik [link] [comments]


2018.02.14 13:26 Arknell [Seriös] Det är Alla Hjärtans Dag, du är singel, och det är okej, du är i gott sällskap...

Jag vill inte nödvändigtvis förbjuda skämt i den här tråden, men jag vill erbjuda en fristad och en hangout där alla singlar kan känna sig välkomna och tänka lite på livet, konstruktivt och utan stigma. Alla ni med partners, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som har partner kan jag verkligen relatera bla bla bla"-poster. Låt singlarna få ha denna.
/sweden har 190 000 läsare och många har nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år, eller behöver lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här.
"Och?!" tänker kanske många; det är givetvis många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om denna uppståndelsen, för att ni redan är bekväma i att vara själva just nu, all kraft åt er. Eller ni kanske vet att ni inte kommer vara singel så länge, eller man kanske faktiskt tycker det är skönt att vara singel just nu; alla ni som har tagit er ur en problematisk relation och för första gången på jättelänge kan lata er på en söndag utan att behöva ta på sig skjortan/blusen och besöka svärmosvärfar eller åka till nån kyrkogård eller dålig konsert, njut! Ni som haft en läskig eller medberoende-görande partner som manipulerat, eller kanske till och med en brottsling, njut av friheten.
Men det finns också gott om människor som törstar och våndas över att inte ha någon, och dom för vilka Valentine's Day kan vara lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Det finns också dom som aldrig haft ett förhållande, av många olika anledningar.
Till alla er vill jag säga att det är okej. Vare sig ni har haft en lång relation, eller t om ett giftermål, som tog slut nyss, och ni inte har en aning om hur ni ska kunna hitta en ny att bygga bo med, eller ni bara känner er bittra över marknadsföringen, ta den här tiden att lära känna er själva och var bekväma i ert eget sällskap. Vi är alla ensamma när det kommer till kritan; vi föds ensamma och dör ensamma, inte ens våra fruar, makar, vänner, eller barn vet alla våra innersta känslor och minnen, våra orosmoln, hur våra stigar gått genom livet, alla hemligheter vi besitter (den där konstiga saken du såg i ett dike en gång, som du aldrig tänker berätta för en själ). Vi är inte telepater, och det är okej.
Det finns en liknelse inom mentalhjälp som kallas att "drunkna i en tum vatten", det vill säga att man känner sig utsatt och förtvivlad, trots att ens situation kanske skulle förändras bara man går runt hörnet, eller gör en liten ändring i sitt liv, kanske nånting man gått och funderat på att göra länge men skjutit upp av olika anledningar. Ibland är lösningen nära men man ser inte skogen för alla träden. Det är också okej.
Att vara singel kan ibland betyda att man tror att man kommer behöva "hålla ut" i flera år tills ens situation når nästa stadie. Pluggar du en intensiv utbildning som få kommer in på, och ett förhållande skulle vara för distraherande? Behövt flytta från din favoritstad? Sitter i fängelse? Går i djup terapi? Jag skapade den här tråden för att säga till dig att det inte behöver kännas som att du ska behöva "hålla ut". Att vara singel är ett normaltillstånd. Kanske din chans kommer nästa vecka, kanske nästa år. Det är okej. Kanske du känner att du behöver jobba på dig själv innan du träffar nån? Du kanske vill utbilda dig, träna, resa, avancera din karriär lite längre tills du nått en platå då du känner dig bekväm att släppa in en annan människa i livet utan att den personen skulle känna sig åsidosatt av din arbetsbörda eller dina åtaganden just nu (polis, byggarbetare, kriminaladvokat, memelord).
Du är okej, och du är i gott sällskap. Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat nån, dom var kanske ensamma i förrgår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har törstat en lång tid. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag.
Idag kan du bara ta det lugnt och släppa alla tankar på att jaga fatt i någon fort på Tinder eller Match.com, "bara för att inte vara ensam" (potentiellt självdestruktivt beteende i längden). Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam. Vi är alla här på den här slemmiga lerbollen som flyger genom rymden, och vi delar en existens, det räcker.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning. Om man definierar sin lycka efter fysiska ting som kan förgås, exponerar man sig själv för risker. Emerson sade nånting fint om detta, i sin text "Self-Reliance", som handlar om ickekonformitet, civilkurage, och passivt motstånd (en text som inspirerade Gandhi):
Use all that is called Fortune. Most people gamble with her, and gain all, and lose all, as her wheel rolls. But leave as unlawful these winnings, and instead deal with Cause and Effect. Work to acquire will, and thou hast chained the wheel of Chance, and you shalt sit hereafter out of fear from her rotations. A political victory, a rise of rents, the recovery of your sick, or the return of your absent friend, or some other favorable event, it may raise your spirits, and you might think good days are preparing for you. Do not believe it. Nothing can bring you peace but yourself. Nothing can bring you peace but the triumph of principles.
submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2017.07.20 17:08 Xevilmf Seriös fråga. Jag som kille och som har nära till känslor, tydligen. Hur fan gör man?

Detta är ett jävligt seriöst inlägg. Vet inte riktigt varför jag vänder mig till sweddit, nånstans tror jag att det finns folk här som kan vägleda mig lite. Dock vet jag förmodligen redan vad ni kommer att svara mig. Dessutom, jag har inte så många vänner jag kan snacka med. Jag har två just nu, dom är underbara som står ut.
Till saken, jag har träffat en tjej. Wow, grattis mig. Det var inte ens meningen. Var inte heller meningen att jag skulle träffa HON med stora bokstäver. Allt är fantastiskt. Vi båda är på samma banor i livet och vi känner samma sak för varandra och ja.. Det är redan prat om att i framtiden flytta ihop och hon vill att jag ska ställa den stora frågan. Vi har träffats i 5 veckor, vi borde kanske ta det lugnt men
Nu är det såhär att när JAG är ifrån henne så känner mig mig väldigt ensam. Och jag är grabben som älskar min ensamhet. Men utan henne är jag så jävla.. ensam. Den här ensamheten får mig att överreagera och övertänka. Detta är ett nytt problem jag aldrig varit med om tidigare. Jag skriver så sjukt onödiga saker. Som idag.. Sov hos henne, hon skulle träffa sin brudar vid 12. Vi samåkte in stan och hon lämna mig hos mig. Nånstans hade jag fått för mig att vid 2 skulle de va klara. Vid 3 säger jag att jag har tråkigt. Hon säger att hon umgås med en kompis, jag nämner då klockan 2 och nu har jag startat det onödiga. Jag kommer på mig själv att jag överreagerat men denna gången skriver jag "skit i detta, svara inte på detta heller. Bara skriv när du kommer <3"
Såhär är det varje gång. Detta är då trotts att jag VET att det är vi. JAG VET allt. Min hjärna har alla svaren innan jag ställer frågan. Men mitt hjärta.. det blöder, så in i helvete. Varje gång jag har skrivit så får jag panikångest. Jag storlipar och hyperventilerar. Jag har aldrig tidigare haft ångest. Sist kräktes jag. Av tanken av att veta att jag förstör detta.
Jag vet att det bara är att sluta skriva, sluta tänka och allt. För jag vet att i slutändan så är det mig hon kommer till. Det är vi som kommer ha barn ihop, bo ihop och vara gifta för det är så vi båda känner och det hjälper hon mig med. Men hur fan gör man när man förstör något såhär vackert? HUR ska jag sluta skriva, mer än att så lätt som att bara sluta??
Ställ frågor, är så svårt att få hela storyn på kort varsel. Jävligt tacksam för svar, för jag vill för första gången i mitt liv kämpa tills jag dör.
TL;DR: Jag övertänker, överreagerar. Det förstår mitt förhållande. Hur slutar jag med det?
submitted by Xevilmf to sweden [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2015.05.03 02:20 slangaivagkonto Överreagerande/avundsjuk flickvän?

Hej Sweddit!
Jag antar att jag skulle behöva få lite råd/andra tankar kring ett problem... Begär inte av någon att läsa detta men kändes skönt att skriva av sig och nu när det väl står skriver kan jag lika väl posta.
Jag älskar min flickvän. Vi träffas ganska ofta och ringer varandra om vi inte setts (vavarannan dag). Däremot när jag inte kan ses eller ringa, som idag till exempel när jag jobbat i stort sett 11 timmar i sträck och är trött som ett as och bara vill sova (klockan var ju ett på natten?!), då rasar tydligen hennes värld samman och hon får mig att få dåligt samvete. Hon skriver: “Om du hade känt någonting för mig så hade du förstått hur jag känt”.
Det blir bara värre och värre för varje gång. Till en början kom det spontant från mig att be om ursäkt och försöka ändra på mig till vad hon vill, men efter varje gång känns det bara mer och mer onaturligt och som att något är trasigt.
Jag tvingas vara vaken timmar på natten för att reda ut någonting via telefon som jag inte alls förstår och bara är förvirrad av. Det har hänt att jag behövt åkt till henne när tid egentligen inte fanns till. Vi ses ofta, men det är på kvällarna efter en dag då vi inte setts som hon får mig att få dåligt samvete över att jag inte kan prioritera henne över allt annat varenda sekund.
När det varit relativt lugnt i plugget har det hänt att jag någon kväll i veckan spelat med kompisar. Har dock fått sluta med detta för att jag inte kunnat svara på chatt samtidigt som jag pratar med laget. Hon har alltså blivit sur och fått mig att få dåligt samvete för att få igenom hennes önskningar.
Följderna blir att jag inte vågar säga nej och jag vet inte hur jag ska tackla problemet. Jag har sagt ifrån förut och menat att ett förhållande som går ut på krav är självdött, men varje gång hon blir ledsen/sur efter det använder hon just det som motargument - “men jag kan ju inte begära X av dig för då ställer jag ju krav”.
Det känns som att hon letar efter konflikter, vad jag än gör så gör jag fel. När vi är med varandra är det däremot helt annorlunda. Jag älskar tjejen men vet inte hur jag ska göra. Jag har funderat på att ta bort messenger för det är enbart via chatt som allt börjar. Kommer det bli bättre eller sämre? Vill egentligen inte göra det för alla gruppchatter med polarna är just där.
Givetvis kan jag inte bara stänga av och sova när jag är som tröttast för då bryter helvetet loss. Det resulterar i att jag missar sömntåget och ligger och funderar på vad fan jag håller på med :(
Tips från mer erfarna (eller oerfarna för den delen!)? Hur tacklar man sånt här?
submitted by slangaivagkonto to sweden [link] [comments]


2015.03.20 16:31 StektBulle Halloj Sweddit. Behöver er hjälp med en småsak!

Long story short: Min kompis och hans flickvän(som jag också är bra vän med) gjorde slut efter 2 år av förhållande. Min kompis nämnde det inte alls till någon av oss i "gänget", fullständigt ignorerar henne och tog tom bort henne som kontakt på telefonen -.-
Jag pratade med hans flickvän och hon sade att hon var helt krossad över att han gjorde slut. Försökte muntra upp henne med att vara lite skojig och prata med henne om det(googlade massa skit om hur man gör en nydumpad person glad) och det funkade ganska bra. Frågade tillslut henne varför han gjorde slut med henne eftersom de har vart ihop i 2 år och har funkat ganska bra.
Hon svarade med att han sade att hon var elak och det var därför som han gjorde slut med henne. Jag vart helt paff. Jag känner min kompis väl och jag vet att han aldrig skulle göra så och jag känner hans flickvän väl också och jag vet att hon inte är "elak".
Pratade med henne igen nyligen och då sade hon att hon fortfarande var helt förkrossad och kan inte sluta tänka på det. Det konstiga är att han bara gjorde slut sådär utan anledning(tror inte ett smack på "elak" grejen) och sedan ignorerar henne fullständigt, tar bort henne som kontakt och vägrar ha ens ögonkontakt med henne. Mycket barnsligt enligt mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill gärna trösta henne men jag vet inte riktigt hur.(De verkar inte heller bli ihop igen snarligen) Vill samtidigt prata lite vett i min kompis att han bara gjorde slut sådär på ett sådant löjligt sätt.
Är bara upprörd över det hela, behövde skriva av mig efter jag inte känner så många att prata om det. Alla tips om hur jag ska muntra upp henne uppskattas rejält.
Edit: Kan ju också varit att flickvännen var otrogen med en annan kille som gjort att han inte ens vill kommunicera med henne på något sätt. Men också mycket otroligt(men kunde ändå skett), känner henne väl och tror inte hon skulle gjort nåt sånt.
Edit2: den korta storyn vart ju lång. fan också.
submitted by StektBulle to sweden [link] [comments]


Intervjuar Fulla Människor  Singel eller Förhållande? 08. Hur slutar jag vara svartsjuk? Så vet du att det är dags att lämna relationen – 11 tecken ”Hur bär man sig åt när man ska vara fri i ett förhållande?” - Malou Efter tio (TV4) Vad är det som låter i bakgrunden? Vuxen Acne - hur jag fick hjälp till perfekt hud JAG VET HUR DET KÄNNS ATT GE UPP ● Spoken Word ● Ida Lundin HUR MAN GÅR VIDARE EFTER ETT BREAKUP (17 tips!!!) 'Hjälp, Jag börjar bli svartsjuk'  Problemlösning med Tim Wincent: 'Jag vet inte hur man kan göra det så taffligt' - Farmen (TV4)

Om du är med någon som 'inte är redo för ett förhållande ...

  1. Intervjuar Fulla Människor Singel eller Förhållande?
  2. 08. Hur slutar jag vara svartsjuk?
  3. Så vet du att det är dags att lämna relationen – 11 tecken
  4. ”Hur bär man sig åt när man ska vara fri i ett förhållande?” - Malou Efter tio (TV4)
  5. Vad är det som låter i bakgrunden?
  6. Vuxen Acne - hur jag fick hjälp till perfekt hud
  7. JAG VET HUR DET KÄNNS ATT GE UPP ● Spoken Word ● Ida Lundin
  8. HUR MAN GÅR VIDARE EFTER ETT BREAKUP (17 tips!!!)
  9. 'Hjälp, Jag börjar bli svartsjuk' Problemlösning med Tim
  10. Wincent: 'Jag vet inte hur man kan göra det så taffligt' - Farmen (TV4)

Har något vinande ljud eller vad man ska säga från växellådan men vet inte vad det kan vara. Låter i alla växlar men främst om man motorbromsar eller ligger på ett jämt varvtal. Här är min historia om hur det kan vara att leva i ett destruktivt förhållande. ... på att hjärtat ska sluta slå Jag vet hur det känns att va krossad ... men inte leva För jag vet hur det ... Måste man stöna när man har sex? Hur vet jag att killen gillar just mig? Hur hanterar man svartsjuka i ett förhållande? Kolla in ArgaSkånskaMän också: https:... ”Hur bär man sig åt när man ska vara fri i ett förhållande?” - Malou Efter tio (TV4) ... 'Jag älskar män men jag är klar med dem' ... 'Därför hoppas jag att det inte är han ... Hur vet vi när alla försök har gjorts? ... Det är inget lättvindigt beslut att lämna ett förhållande. Inte för de flesta i alla fall. ... – Det blir lätt att man tänker: ”Vi kanske ... Farmen i TV4 från 2018-01-21: Wincent kan inte förstå hur det kan vara så svårt för farmarna att klara av sina uppdrag. Han är djupt besviken när han ser resultatet. Farmen är en svensk ... Att gå igenom detta är hemskt och jag vill verkligen hjälpa till. Här är mina 17 bästa tips (som fungerat för mig) till er som går igenom detta och jag hoppa... I detta avsnitt så tar vi reda på ifall man ska vara singel eller i förhållande. Detta är vad folket svarade.. KOMMENTERA vad jag borde ställa för fråga i nä... Acne kan vara ett handikappande problem. Jag led många år av vuxenacne och det tog nästan 10 år att få bukt på detta. Det behöver inte ta så lång tid om man vet hur man ska göra ! Då överanalyserade jag bilden och oroade mig över att hon skulle vara otrogen, säger Kyle. Martina 19 år, har varit i ett öppet förhållande och då blev hon inte svartsjuk när hennes ...